LinneaOlsson: Fotografering i Ronneby brunnspark 2/10 2011

Som jag då nämnde i det senaste inlägget hade jag en fotografering nu i helgen :) Den här gången tog vi bilderna i Ronnebys underbart vackra brunnspark. Har många gånger, eller rättare sagt många år funderat på att fotografera där och för nån månad tänkte jag att "nej NU får jag faktiskt göra det".

Den här gången hade jag inte direkt någon särskild figur eller bild i huvudet på hur bilderna skulle vara uppbyggda, jag ritade inte ens upp någon hemsk bild i paint ! Man kan nog säga att det enda som existerade i den här idén var en svag suddig bild av en en flicka, en vacker klänning och ett slott. Eller ja, slott och slott.. Hus-slott eller viktorianskt hus som det egentligen är. Jag syftar på direktörsvillan i brunnsparken, det pampiga huset som står på en höjd i kanten av parken. Nu när jag tänker närmare på saken så tror jag att att min idé byggde på att bilderna skulle försöka lika nån sorts prinsessa haha !

I vilket fall som helst så behövde jag återigen en stor balklänning (alla dessa klänningar...). Jag började med att kolla tradera, där jag hittade en orange klänning som jag först tänkte lägga bud på, men så blev det inte! Istället träffade jag Kitty :D

En kväll satt vi hemma hos henne och plötsligt kommer vi in på något ämne som leder till balklänningar (vet inte riktigt hur det blev så xD Måste varit vinet Kitty ;)) men i vilket fall som helst så fick jag se den, en jättefin silvergrå klänning. Jag frågade om jag fick låna den och snälla lilla Kitty sa ja ^^ Klänning: CHECK!Jag hade nu då alltså en klänning och Johanna som stått modell för mig några gånger förut hjälpte även den här gången till. Modell: CHECK! Det var inte så mycket mer att fixa den här gången, eftersom jag visste att själva platsen vi skulle fotografera på var så vacker och händelserik i sig. Två dagar innan fotograferingen skulle äga rum åkte jag och min pojkvän Emil till brunnsparken för att titta ut några möjliga platser i parken där jag kunde ta bilderna (Eller okej, Emil var snäll och körde dit med mig och jag sprang omkring som ett barn i Willy Wonkas chokladfabrik). Solen sken, det var varmt och helt underbart och jag hittade nog hundratals tänkbara platser, allting skulle bli perfekt.Trodde ju jag. Då. Lördagen kom och det var fortfarande varmt och soligt, läser i tidningen att solen och värmen kommer att hålla i sig hela helgen. "Vilken tur jag har !"

På söndag morgonen (dagen fotograferingen ska hållas) vaknar jag tidigt och tittar ut... DIMMA ! "Jaja klockan är bara halv nio, det försvinner snart och då kommer solen igen". Fel igen, när vi klockan tio kör till Johanna (där vi ska fixa förberedelserna) tillsammans med Kitty och hennes pojkvän Christoffer, ligger dimman fortfarande kvar och inte en skymt av solen syns. Kitty och jag börjar fixa i ordning Johanna, jag sminkar och Kitty gör trolleritrick med Johannas hår och när klockan hunnit bli tolv är vi färdiga med allt, vi tittar ut och ser... DIMMA. Jag vänder det hela till att "visst, strunt i solen, det blir väl kul att testa något nytt, dimma har jag aldrig fotograferat i förut". Vi börjar prata om att det hade ju varit otur om det är fullt med folk i parken nu bara för att vi ska dit just idag, då kommer Kitty på att "Jomen det är ju loppis där varje söndag!" Haha toppen ! Människor i bakgrunden på bilderna, yey !
Dock finns det inte mycket att göra åt vädret, så vi sätter fart mot Ronneby.

(Dimmigt "mysigt" väder)

Vi kommer fram till parkeringen för parken. Proppfullt med bilar. Proppfullt med folk överallt.
Vi packar ur sakerna och jag hittar ett fint ställe under några höstträd i orange-gula färger, Johanna börjar posera och allt börjar kännas bra igen :) Upptäcker att några ungdomar står på bron och tittar på vilket kändes lite konstigt till en början, är inte van vid att ha publik när jag tar mina bilder, haha .
Vi byter ställen medan tiden rullar på. Vid ett tillfälle när Johanna ska stå framför dammen (eller vad det nu är) så kommer det en man gående på andra sidan dammen (stigen går runt den). Han har en stor knallblå jacka på sig och helt plötsligt stannar han och tar upp sin kamera och börjar ta kort på oss. Den här mannen står alltså bakom Johanna, förstår han inte då att han kommer med på mina bilder ?! Haha han avfyrar stora feta blixtar och sabbar totalt :( Okej, klart han fick ta en bild men kunde han inte gått runt och tagit dem så att han inte kom med i bild ? xD

(Kitty försöker fånga upp något stackars ljus ur dimman haha)

Jag hittar ett annat träd som jag tänker att Johanna kan posera vid, men under det här trädet är ljuset väldigt dåligt och reflexskärmen kan inte fånga upp mycket ljus ur dimman. Jag använder mitt stativ och ställer in kameran så att den ljusar upp (det här gör tyvärr att kameran blir väldigt skak-känslig). Jag får panik och börjar klicka så snabbt jag kan och ibland kör jag till och med på självutlösaren. Mitt i allt detta så säger det stopp i kameran och minneskortet är fullt. Jag får börja ta bort några föregående bilder, ta några nya och så här pågick det ett tag. Det var kallt, vått, ruggigt, panikartat och folk stod och tittade på, några barn tog bilder med sina mobilkameror (naw!) och vi var hungriga.
Vi flyttade plats en sista gång och tog några sista bilder. Det var det. Nu var det gjort. Jag tittade igenom bilderna i kameran och insåg att ja, de blev inte så dumma ändå, trots all panik. Nu har jag i alla fall lärt mig att alltid ha extra minneskort med sig, så i veckan ska jag bannemig köpa ett till ;)
Vi packade in allt i bilen, satte på högvärme, lämnade av Johanna och åkte sedan till Max hamburgerestaurang för att få i oss lite mat.
Vilken dag ! Jag var helt slut och höll på att somna på vägen hem tillbaks till Emil.

Nu vill jag bara säga TACK till Emil, för att du alltid ställer upp och även den här gången skjutsade oss, till Johanna för att du hjälpte mig än en gång, du är så duktig ! Till Kitty, för att jag fick låna din vackra klänning och för att du ställde upp som ljusassistent, och tack till Stoffe för att du ville vara ett bra sällskap haha :D
Och även ett stort tack till att ni stod ut med mitt panikartade beteende. Förhoppningsvis har jag lärt mig av mitt misstag och gör inte om det fler gånger.

Nu kommer lite bilder från dagen;